Bureå kyrka - Historik

BUREÅ - EGEN FÖRSAMLING?
Redan 1892 sändes en skrivelse till Konungen med "underdånig begäran om att Bureå jämte ett antal byar skulle få bilda eget pastorat." Efter en del utredningar, blev det dock avslag. År 1900 sändes en ny begäran om delning av Skellefteå församling. Under det följande utredningsarbetet uppstod delade meningar om platsen för en ny kyrka, Bureå eller Sjöbotten. Den regelbundna ångbåtstrafiken, bedömningen av sågverkets gynnsamma framtid och närheten till många byar, avgjorde till Bureås fördel. Utredningarna tog många år, men den 22 november 1912 beslöt Kunglig Maj:t att församlingens skulle delas. Det innebar bl a att det inom fem år skulle byggas en kyrka i Bureå.

BYGGNADSKOMMITTÈ
En byggnadskommitté tillsattes som skulle utse arkitekt, lämplig plats för kyrka och begravningsplats, samt kyrkoherdeboställe. Till arkitekt utsågs Fredrik Falkenberg, Stockholm. Förutom denna kyrka, har han bl a ritat Norsjö kyrka (klar 1917) och var ansvrig för restaureringen av Lövångers kyrka 1908 och Skellefteå landsförsamlings kyrka 1914-16. Det fanns flera alternativ till platsen för kyrkbygget. Efter många diskussioner, enades slutligen alla om att förlägga kyrkan till den s k Kläppen. I Umebladet kunde man den 23 juli 1917 läsa: "Här på denna plats har mången nu lefvande, både gammal och ung, trådat dansen under sprudlande yra; nu skall man samlas på denna plats, om ej i samma hus, för att i andakt bedja, sjunga psalmer och åhöra predikningar."

GRUNDLÄGGNING
Våren 1918 påbörjade arbetet med grunden. Den 8 Mars 1919 kunde man fira taklagsfest och i november hördes för första gången kyrkklockorna ljuda över nejden. Kyrkan togs i bruk 1 Maj 1920. Den högtidliga invigningen med biskopen i Luleå stift, Olof Bergqvist, ägde rum på midsommardagen samma år. Den 1 Maj 1922 blev Bureå eget pastorat med Karl J Åkerström som dess förste kyrkoherde.

ARKITEKTUR OCH MATERIAL.
Från början var byggprojektet beräknat till 180.000 kronor, men när kyrkbygget var klart uppgick den totala kostnaden till drygt 1.000.000 kronor. Kyrkans längd är 32 m och bredden 24,5 m. Takhöjden inne i mittskeppet är 16 m och kyrktuppen sitter 56 m över marken.

"Bureå kyrka från 1920, ritad av arkitekten Fredrik Falkenberg, är ett av landets märkligaste och ståtligaste byggnadsmonument från den nationalromantiska perioden" (Åke Nisbeth, Kulturminnesbyrån 1987). Denna karaktäriseras av krav på äkthet och sanning; man skulle visa trohet mot varje materials egenskaper och egenheter. Äkta material favoriserades: de röda massiva tegelmurarna, den grå graniten i socklar och omfattningar, den svenska eken i fönster och dörrar. En byggnad skulle söka sin stämning ur naturen men också organiskt smälta samman med landskapet och vara byggd med traktens material.

Om detta vittnar det handslagna teglet, murningsmetoden, munkförbandet som kom med munkarna på 1200-talet och kalkmålningarna som inte döljer det underliggande materialets rätta natur. Arkitektens personliga prägel visar sig i byggnadens variationsrikedom hos de olika byggnadsdelarna, där stel symmetri ej tillåts; t ex sakristian, koret och sidoingångarna, alla med olika geometrisk form. I interiören upprepas aldrig pelarhuvudenas utformning eller fönsterdekorationerna och fasadens mönstermurningar är alla något olika.

Inskriptionen på den stora kyrkklockan lyder: "Upp, låt oss gå upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi må kunna vandra på hans stigar" och på den lilla klockan: "Loven Gud i hans helgedom. Allt vad anda har love Herren."

(Ur "Bureå kyrka - byggnaden och dess historia" Institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet 1989, Margareta Widmark)